När lillasyster kom till världen!
Jag vaknade upp på morgonen som vanligt runt 8-tiden. Jag kände mej inte speciellt utvilad då jag vaknat till och från under natten av vad jag trodde var förvärkar, jag hade ju haft likadana natten innan och även fler nätter bakåt i tiden som avtog så fort det blev morgon. Det gjorde dom inte den här dagen. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan såg det mest som sammandragningar. Dom kom lite då och då, rätt så regelbundet men det var bara var tredje som kändes något.
Jag gick i alla fall iväg med Lillan till dagis utan att fundera så mycket mer på saken. När jag kom hem igen så började jag ta tiden på "värkarna". Jodå, det var allt ifrån 3-15 minuter imellan. Jag ringde sambon och berättade att jag nog hade värkar. (Trots att det är andra barnet så visste jag inte, det kändes inte alls på samma sätt som sist.) Jag sa till honom att han inte behövde komma hem för det var nog inte dags idag och att jag bara ville berätta för honom.
Klockan gick och "värkarna" höll i sej och trots att jag tog en varm å skön dusch så slutade det inte. Nu var det mer 2 av 3 som kändes något. Jag slog en signal till min barnmorska och kollade lite med henne vad hon trodde och hon sa att det behövde inte alls vara dags nu och att vi kunde flytta fram dagens besök till senare i veckan. Men nej tack, jag ville komma på undersökning så jag kunde få veta ifall det ens hade hänt något därinne eller ifall jag kunde släppa tanken på att bebis var på väg.
Då jag kände att jag blev lite orolig för att vattnet skulle gå och att allt skulle gå med en väldig fart (det vet man ju aldrig vad som kan hända när det är andra barnet) så ringde jag sambon och bad honom komma hem. Vid 14-tiden klampade han in genom dörren. Vi satt i soffan och tjötade lite och han tyckte det kändes segt att behöva åka hem ifall det nu inte skulle komma nån bebis. Mina värkar segade lite när jag satt i soffan men så fort jag reste på mej så började dom igen.
Vid 14.45 fick jag stanna bilen på väg till bm då jag fick en rejäl värk, ajaj den kändes verkligen och det var inte skönt att åka på ojämn mark då inte. Några minuter senare kom en till i väntrummet och ytterligare en när jag skulle klä av mej inför undersökningen.
Barnmorskan upplyste mej återigen om att man kunde vara öppen 1-2 cm utan att det betydde något och att man kan öppna sej redan ett par veckor innan förlossningen som omföderska. Jaja, sa jag och hoppade upp i stolen.
"Ojoj, det har varit gynnsamma värkar" sa barnmorskan. "Du är öppen ett par cm och jag känner en kraftigt buktande hinnblåsa". VA?? Sa jag och blev lite nervig. Då var alltså bebis på väg då. Hon sa även att hon inte vågade pilla för mycket ifall hon skulle spräcka blåsan, för då kunde det gå fort. Hon sa även att om jag hade varit inne på förlossningen nu så hade dom inte skickat hem mej. Iiiihihihihi!!! Jag blev så jäkla pirrig å glad så det var inte klokt.
Sen frågade hon mej om jag var där själv, vilket jag ju var. Hon hade helst sett att sambon kommit och hämtat mej och att vi skulle åka in direkt, men så blev det inte. Hon önskade mej lycka till och gav mej en kram, sen hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Jag tänkte att när jag ändå var i farten så svängde jag förbi på dagis och hämtade Lillan. Jag rörde mej försiktigt och knep nästan när jag gick av oro för att vattnet skulle gå. Haha!! Lillans fröken frågade ifall jag hade några känningar, så jag på med pokerfejset och sa att "lite från och till bara, inget speciellt". Hihi!! Jag ville ju inte avslöja något. När vi satte oss i bilen fick jag en värk (nu gjorde det så ont så jag inte kunde prata) och jag förklarade för Lillan att bebisen hade bestämt sej för att komma och att jag och pappa snart skulle åka till sjukhuset å så grät jag en skvätt såklart. Då sa hon "Mamma, nu börjar jag också nästan att gråta" och så kollade hon på mej med kärleksblicken. Så söt min lilla going.
Väl hemma igen så kom värkarna nu regelbundet med ca 6 minuters mellanrum. Satan va ont dem gjorde nu. Jag stog framåtlutad över en vägg här hemma och gungade fram och tillbaka för att det skulle kännas lite bättre i alla fall. Till slut så bestämde jag mej för att ringa förlossningen och höra vad dom tyckte. Jag berättade att jag hade varit hos barnmorskan tidigare och att min första förlossning tog 7 timmar från start till födsel och hon sa åt mej att fixa barnvakt, greppa väskan och att vi sedan skulle bege oss till Mölndal.
Shit!! Nu var det på riktigt, bebis skulle komma. Vi tog bb-väskan som stått klar sedan några veckor tillbaka och packade in oss i bilen. Lillan släppte vi av hos Moster och onkel innan vi åkte vidare till förlossningen. Yes!! Mitt i rusningstrafiken, helt underbart.
Till slut kom vi i alla fall fram och klockan 17.50 blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Jag fick hoppa upp å lägga med på en bänk där dom satte ctg och undersökte mej. Jag var öppen 6-7 cm och det tryckte på bra neråt. Jag knep under värkarna av någon konstig anledning, jag vågade inte riktigt slappna av.
När ctg:n var klar och jag fick ställa mej upp igen var värkarna olidliga. Jag fick på mej en skjorta och vi fick komma till vårat förlossningsrum. Där hoppade jag upp på sängen och fick tag på lustgasen. Jiihaa, Den funkade!!! Va lite fundersam först om den skulle göra det då den inte gjorde det sist. Men hallå va bra det var.
Bm sa åt mej att jag absolut inte behövde knipa under värkarna, utan att jag skulle slappna av istället och det gjorde jag men då var jag ju tvungen att trycka. Jag fick OK från bm, så jag tryckte och tryckte och tillslut klockan 19.17 gick vattnet, nu halvsatt jag tillbakalutad i sängen. Det var först när vattnet gått som det började trycka på på riktigt och krystvärkarna var ett faktum.
Klockan 19.22 så var det dags, knoddas skulle äntligen få möta världen och jag tog i allt vad jag bara kunde och jag kände någonting glida ur mej. Jag lyfte på huvudet för att kika. Där låg hon, en alldeles perfekt liten flicka. Hon var allt man inte vågat hoppas på och hon var vår. En efterlängtad liten lillasyster till vår stora tjej.
Lyckan var och är total. ♥
Sista magbilden
Ska precis åka och lämna lillan
Såhär satt jag med värkar och bekantade mej med lustgasen och ca 20 minuter senare kom hon ut
Oj va grymt, nu är man tvåbarnsmamma
Lillasyster, 4090 g och 52 cm l
Fikat, guud så hungrig jag var. Bara tvungen att uppdatera Facebook ;)
Jaa, det var berättelsen om när lillasyster kom till världen.
Fortfarande gravid +3
Sorry för mycket gnäll och tjat här på bloggen, men detta e f*n inte sant.
Varför vill inte knoddas komma ut. Jag börjar fundera på om h*n kanske har fastnat därinne, ifall h*n kanske har siktat in sej på fel utgång eller nått. Jag vet inte. Det enda jag vet är att den här väntan är en pina rent ut sagt.
Idag tänkte jag städa lite här hemma. Dom säger att det är en myt att det ska sätta igång nått, men vafan. Då har man ju i alla fall provat det också. Ananasen funkar inte i alla fall, inte färdknäpp heller, så då kanske städning kan göra susen. Då blir det ju nått vettigt gjort på samma gång.
Om en strax ska jag ta å göra mej iordning lite. Ska hämta Kärstin för att ta en donkenlunch med henne. Har varit såå sugen på en såndära McFeast Chili som dom har nu denna veckan, ända sen jag såg reklamen första gången.
Hade ju såklart hoppats att det skulle bli en BB-donk, men icke :(
Målad mage!
Hallå på er!!
Har ingen direkt blogglust för tillfället om jag ska vara ärlig. Det enda jag tänker på är om den där rackarns ungen har tänkt komma ut nångång. Det känns inte så faktiskt.
Vad kan man hitta på att fördriva tiden med då, medans man går å väntar?
Igår fick lillan i alla fall använda min mage som målarduk. Hon frågade häromdagen när hon skulle få måla på magen, och då liten kan ploppa när som så var det ju ingen idé att vänta. Hon tyckte det var superkul såklart!! Mindre kul tyckte hon att det var när jag senare hoppade in i duschen. Haha!! Hon trodde jag skulle ha det där. No no...
Från början skulle det vara en katt sa hon, sen seglade hon iväg och det blev allt möjligt :) Fint!
BF idag, Nu är jag taggad!!!
Till bebisen:Kom igen nu bebisen, ut med dej!! Mamma bara väntar på ett tecken på att du ska känna dej redo.
Lite onda värkar eller några skvättar vatten, rappa på. Jag är så redo så du anar inte. Jag vill ha ut dej nuuu och pappa och storasyster också, alla väntar på dej Knoddas.
Du ska veta att varje dag över tiden kommer att kännas som en vecka för mamma så snäääälllaaaaaa, dröj inte för länge. Om du bara ville vara punktlig som din syster, meeeen icke.
Såhär ser vi ut idag
Vecka 40 och 1 vecka kvar till BF
Jaa, nu är det verkligen nedräkning på hög nivå. Jag börjar bli riktigt trött på att vara gravid nu och vill helst bara får tillbaka min vanliga kropp så man kan röra sej som man brukade utan att drabbas av andnöd och dylikt. Det känns som att den sista tiden innan bebisen bestämmer sej för att anlända kommer att kännas som en evighet. Varje natt när jag vaknar så hoppas jag på att vattnet ska gå, men icke. Suck!! Jag tror att h*n har det alldeles för bra där inne.
Bebis, lyssna noga på mamma nu.
Härmed vräker jag dej och du ska lämna ditt krypin absolut senast den 15:e november. Men du är mycket välkommen redan den 11:e. Å du, vi älskar och längtar efter dej. ♥
Förhoppningsvis sista gången
Allt verkade i alla fall bra med den lille och hjärtljuden låg fint på 140. Magen frågade jag faktiskt inte vad hon fick för mått så där vet jag inte. Vikten +10kg och jag är såå nöjd med det. Jag känner mej mycket lättare denna gången mot vad jag gjorde när jag väntade Lillfisen. Inte så konstigt kanske, då hade jag gått upp 15kg mer än vad jag gjort den här gången.
Vi gjorde även en sammanfattning om den här graviditeten och hon frågade om mina funderingar kring förlossningen å så. Jag hoppas ju såklart på att det går lika lätt och smidigt som det gjorde sist. Men vi får väl se. Det kan ju verkligen hända vilken dag som helst nu. Bara bebis känner sej redo så.
14 långa dagar
Hej på er!!
Idag går jag in i 39:onde veckan tillsammans med maggen. Helt otroligt att vi redan kommit hit. Vi går även in i November månad som jag längtat efter större delen av det här året. Med exakt 2 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum så börjar jag faktiskt tröttna lite.
Inatt vaknade jag av förvärkar också, flera gånger och dom blev värre för varje gång men sen, INGENTING. Suck!! Känns som att jag kommer att bli lurad många gånger innan den hära bebisen vill komma ut.
Allt är väl egentligen klart inför knoddas ankomst, förutom rummet då. Vi får väl se om det blir nått gjort innan h*n kommer. Men bb-väskan är i stort sett klar, sängen är bäddad, vagnen är redo för raska promenader. (Nån som vill hänga på?)
Tycker allt att h*n blivit vildare den senaste veckan och hela tiden håller det på å bökas å knuffas runt därinne. Kanske h*n oroar sej att vi ska glömma bort henom. Men nej, det är ingen risk. 
V.38
Då går man in i den 38:e graviditetsveckan idag. Det betyder att det är exakt 3 veckor kvar till dagen med stort D. Om nu lill*n vill komma på BF då, men förhoppningsvis kan h*n tänka sej att komma redan ett par dagar innan, eller nån vecka eller så.
BARNET
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Mamman
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.
Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.
Källa: Vårdguiden
Bebis-Disco i magen
Jaa eller vad den nu har för sej. Svänger sin lurviga gör h*n definitivt i alla fall.
Lyckades få en del moves på film, men den verkar nästan bli lite blyg när jag kör igång videolampan. Gulle!!
Hos Barnmorskan
Då har vi varit hos barnmorskan nu då. Förhoppningsvis var det näst sista gången, men så kommer det säkert inte att bli. Fick en ny tid om två veckor och då är vi ju till och med inne i rätt månad. Iiiihh!!
Hur såg det ut då då?
Jodå, allt var bra som vanligt. Hjärtljuden var lite lägre än tidigare och låg idag på 136 slag/minut (tidigare 140). Lillans hjärthjud blev också lite lägre några veckor innan hon föddes. Blodsockret var lite i högsta laget (kunde dock bero på nyponsoppan till frullen) och först tyckte hon jag kanske skulle försöka vara lite försiktig med hur mycket sött jag stoppar i mej, men sen ångrade hon sej. Kurvan såg jättefin ut och den höll ju inte på att stiga så hon sa att jag kunde äta gott ändå om jag vill. Fast jag kanske inte behöver vräka i mej godis.
Dagens SF-mått var på 34 stadiga centimetrar. Härligt!! Knoddas ligger fortfarande fint med huvudet neråt, fortfarande inte riktigt fixerad men h*n lär nog inte flytta på sej heller. Är man omföderska så är det ju inte ens säkert att bebisen fixerar sej överhuvudtaget. Det kan hända så sent som under förlossningen. Så länge huvudet är neråt så är jag lugn i alla fall.
I övrigt så var järnvärdet lite lågt 107 mot tidigare 127. Ajaj, att slarva med järntabletterna är visst inte så bra. Blir till att börja knapra igen då. Och även blodtrycket var lite lågt 100/60 tror jag hon sa. Jag brukar nog ligga runt 120/70.
Men det är nog bra igen tills nästa gång. Vad kan lågt blodtryck bero på då? Glömde fråga, och vad gör man åt det??
Här kommer i alla fall en helfärsk magbild från idag vecka 36+3
Älsklingen och knoddas
Mina största kärlekar is having a moment. Lillan klappar på magen och sjunger en egenpåhittad sång för knoddas, som handlar om när h*n ska komma ut och hur mycket hon älskar henom och annat sött. Jag kan ju inte annat än att bara älska henne ännu mer. Min goa lilla onge ♥
V.36 och max 5 veckor kvar...
Ååh, jag skulle aldrig orka behöva gå över tiden. Det måste verkligen vara fruktansvärt. Tänk dom stackarna som får vänta 3 extra veckor innan dom eventuellt blir igångsatta. Fyyy, och jag kan mycket väl vara en av dom. Det betyder ju typ ADVENTBEBIS. Nä guud nej, det får vi verkligen inte hoppas. Men om en månad är lill* Knoddas mer än välkommen.
Gårdagens besök hos Barnmorskan
Nää, tacka vet jag fröken M. Hon mätte maggen, lyssnade på hjärtat och kollade blodsocker å allt sånt där. Hjärtljuden låg på 148 slag denna gången. Lika mysigt att höra varje gång, trots att jag ligger och tjuvlyssnar med mitt stetoskop med jämna mellanrum.
Maggen hade växt finfint till 32cm s/f och jag följer min kurva helt perfekt. Knoddas blev glad av att få vara i centrum en stund och visade det genom diverse cirkuskonster som syntes fint utanpå magen.
Vikten, ja den går ju stadigt uppåt. Haha, inte helt konstigt kanske men nu ligger jag på ca +9-10kg.
Blodsockret var väl lite väl högt men ändå under gränsvärde så jag skulle väl inte direkt ösa på med sötsaker tyckte hon inte. (Nädå, bara lite glass och saft här på kvällskvisten, oops!)
Blodtrycket och järnvärdet var också bra så det var väl skönt det då. Jag mår som jag ska helt enkelt, förutom mina fogar då som för övrigt gör jäkligt ont idag.
Nu är det 3 veckor kvar tills nästa besök och då är jag i v.37. Hihihihi, då är det inte långt kvar.
En tur i haga
Nu är jag hemma igen efter att ha varit en sväng i haga med min kära mamma. Ojojoj, vad mina höfter och ryggen har värkt idag. Liksom molande värk hela tiden, så himla jobbigt. Men i haga är ju väldigt mysigt att bara strosa omkring så man får offra sej, helt klart.
Mamma köpte ett jättefint armband och en helmysig tube och trots att jag inte skulle köpa något så blev det ett par söta och jättegosiga manchester-byxor till knoddas. Dem är väl lite mer åt det grabbiga hållet, men är nog himla söta till en rosa liten body eller liknande om det är en tös.
Jag bara längtar så tills h*n är ute så man kan shoppa loss utan att det behöver vara massa könsneutrala plagg.
Nä, nu halkar jag in på bebistemat igen. Såå himla lätt hänt när man är gravid asså.
Innan vi satte oss i bilen och åkte hem så slank vi in på Café Husaren för att få i oss lite mat. Efter att vi försäkrat oss om att det var fin kycklingfilé på kycklingspetten så tog vi det med nudlar till. Det vi fick in var sedan några seniga slemmiga bitar som i alla fall jag inte kunde äta. Mamma lyckades få ner några stycken. Jag smakade på en och lämnade sedan resterande bitar kvar på spetten. Lämnade även en liten lapp till personalen. Hallå!! Vi frågade minst tre gången om det verkligen var ren och fin filé?! Och, jaa minsann det var det. NOT!! Jäklar va sånt gör mej arg. Hade det inte varit så mycket folk så hade jag gått fram personligen, men nu lämnade jag bara en lapp som sagt. Hoppas att någon såg den i alla fall.
Nu ska jag sticka iväg och hämta min lilla godbit på dagis. Ha'de!!
Massage!!
Halli hallå!!
Sitter i soffan med min lilla going och kollar på film. Hon ska strax hoppa i säng och det borde jag ju också göra. Är så himla trött jämt och ständigt känner jag. Kan ju iofs ha att göra med att jag inte ätit järntabletter på typ 3 veckor eller mer. Undrar vad barnmorskan säger om det. Skärpning, ska nog gå å ta en nu på stört.
Idag efter att jag lämnat Lillfisen på dagis så slängde jag mej in i duschen. Gjorde mej iordning lite snabbt och tog bilen in till stan. Mötte upp Marzy och Marre på Condeco för lite lunch och efter en stund kom även Tina. Mycket trevligt hade vi där innan vi gick vidare till dagens höjdpunkt gravidmassage. Guuuud så skönt. Hade dock lite svårt att ligga på rygg där ett tag, men njutningen av massagen övervägde.
Efteråt kikade vi lite på Lindex och Kappahl. Köpte inget, utan slängde istället ett öga på klockan för att inse att tiden på bilen gått ut. Ajaj, men det var ingen fara tack å lov.
50 Dagar kvar!
Weii!!Nu börjar nedräkningen på allvar. 50 dagar kvar tills Knoddas ska komma. Tänk 50 dagar!!! Helt sjukt ju. Förhoppningsvis så behöver vi inte ens vänta så länge. Vi tänkte vi skulle satsa på att knö ut henne eller honom 11~11~11, visst hade det varit en cool dag att födas på? Det tror jag allt :)
Graviditetsvecka 33
Idag går vi in i 33:e graviditetsveckan. Alltså vecka 32+0. Jag börjar få lite bekymmer på nätterna när jag ska sova, vet inte riktigt hur jag ska ligga, men bäst brukar det kännas när jag ligger på sidan med en stor kudde mellan benen och under magen. Magen börjar bli tung så då är det skönt med någon form av stöd underifrån.
Knoddas är i alla fall en livlig liten rackare och ingen är gladare än jag när h*n sätter igång med sina pass. Vissa gånger blir det lite väl hårda knuffar och det kan bli riktigt obehagligt, nästan så att det gör ont vissa gånger. Men det gör inget såklart. Så länge den lill* buffar runt där inne så är jag nöjd.
Nu väger bebisen ungefär 1,7 kg och är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten. Från vecka 32 har bebisar som föds för tidigt goda chanser att överleva och frodas. Den ökade mängden underhudsfett gör bebisens hud slätare och mjukare.
En del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.
Om bebisen är en pojke, ska testiklarna nu ha vandrat ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna inte vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.
Du lägger förmodligen på dig ungefär 450 gram i veckan nu, framför allt därför att bebisen lägger på sig nästan halva sin födelsevikt under de sista sju veckorna av graviditeten. Försök äta bra också under den sista tiden.
Källa: www.babycenter.com
Kryckmongo!!
Var en sväng på ikea i alla fall. Tror det är 3:e gången på en vecka som jag är där. Var inte ute efter något speciellt förutom sällskapet med min mamma och mormor. Lillan fick roa sej i leklandet Småland under tiden. Köpte i alla fall med mej en toaborste, en trepack duschskrubb-vadenuheter och en orkidé. Skulle inte haft någon blomma först men kom på att det hade vart så fint på Lillans rum. Jepp jepp! Så fick det bli.
Nu tillbringar jag nog resten av kvällen i soffan med fötterna i högläge, för tillfället tittandes på "Intensiven: För tidigt födda", oooj sicka små söta bebisar. Det gör ju inte att jag längtar mindre direkt. Men ett par veckor till får lill* knoddas allt stanna i maggen.
Förresten så satt jag och jämförde magen nu och i förra graviditeten. Jag tror faktiskt att jag vara större när jag väntade Lillan.
Magen v30
Som jag sagt tidigare, detta går med rasande fart. Går in i vecka 30 idag. Nu är vi på riktigt på väg mot vecka 40. Känns som att det kommer gå hur fort som helst.
Jag mår riktigt bra faktiskt. Om man bortser från foglossning och trött rygg då såklart. Har inte gått upp alls lika mycket i vikt som jag gjorde med dottern. Vågen visar på att jag plussat ca 6,5kg vilket jag tycker är heeelt okej än så länge. Med Lillan låg jag på runt +14kg i samma vecka. HERREJÖSSES!!!! Ja då kan man ju lugnt säga att jag ligger bra till den här gången. Trots denna inte så stora viktuppgång så går jag omkring och stönar och suckar och har mej. Haha!!! Känner mej som en klumpeduns.
Typiskt Gravid!!
Idag har jag haft sjukt ont i mina höfter asså. Jeezes, rätt som det är när jag tar ett steg så kan det hugga till i höften på mej och göra ont som f*n. Inte speciellt skönt. Jobbigt om man går med en kund liksom och rätt som det är halvfaller ihop och stönar till av smärta. Tack och lov har det inte hänt framför någon kund ännu. Men det är fan inte kul i alla fall. Kände nästan för att börja grina där ett tag på grund av min jäkla foglossning.
Vissa dagar är allt hur bra som helst och jag känner ingenting och vissa dagar har jag hur ont som helst.
Till något som är betydligt mysigare nu då. Vår lill* plutt i magen har hållt på som en tok hela dagen idag i stort sett. Det är inte några långa stunder h*n har haft vilopaus därinne. Har jag sagt att det är mysigt eller?! ;)
Huur mysigt som helst. Jag vill aldrig att detta ska ta slut. Självklart finns det ju inget som slår känslan av en liten nyfödd som ligger på bröstet och sprattlar heller så visst längtar jag så jag dör litegranna men ändå.
Hårda buffar som tusan har jag fått flera gånger och den trycker och snurrar runt och har sej. Mys mys myyys!!!
