Satt och klickade hem massa fint till tjejerna häromdagen. Ååh, längtar tills det dimper ner i brevlådan. Svårt med storlekar över nätet ju men gick på en size upp så det ska nog bli bra detta. 

Leopardungar är ju otroligt söta det vet ju alla och jag har alltid önskat att få gosa med en. Nu kan jag gosa när jag vill, med min alldeles egna lilla leopardunge.

Jaa vad ska man säga? Övning ger färdighet. Idag har vår stora tjej lärt sej att simma utan sina armpuffar. Vi är så stolta över henne och hon själv framför allt är hur stolt som helst.

Vi började öva redan förra badsäsongen med arm och bentagen, groda-glasstrut-pinne och efter inte allt för lång tid så satt dom där dom skulle. Att hålla sej själv flytande och att våga tro på det var väl lite värre. Lite vattenrädsla på det också så vart det ju lite krångligt.
Simskolan som hon gick på gjorde väl inte susen direkt, men visst det har såklart inte varit helt meningslöst i alla fall.

Idag provade vi oss fram försiktigt. Jag har hela tiden sagt till henne att hon kan simma om hon bara vågar lita på sej själv och på att hon inte sjunker. Vi började i alla fall med att ta ut lite luft ur armpuffarna. Det tyckte hon var lite läskigt och jag fråga ifall vi skulle testa utan puffar och med att knyta ett rep om hennes bröst istället så kunde jag hålla i det. Det tyckte hon var en bra idé. Det funkade fin-fint (jag är så smart ibland va). Nästa gång hon skulle i och bada så ville hon inte ha repet. Hon skulle simma själv sa hon och jojomensan, det gjorde hon också. Så det vart en del hurrarop och applåder på altanen där ett tag. Nu äntligen simmar hon heeelt själv.

Idag blir våran älskade lilla skrutta 6 månader redan. Det är helt galet vad fort tiden går när man har småbarn.
Tiden går ju egentligen alltid lika fort såklart (en sekund är ju en sekund osv.), men det märks så mycket tydligare på ett litet barn som växer och utvecklas så det knakar.

Det händer så mycket hela tiden. Hon babblar en massa och gör massa roliga miner. Hon böjer ut tungan till en rolig liten krok å så babblar hon med den ute. Sitter korta stunder utan stöd, dock kan man inte lämna henne för hon kan närsomhelst slänga sej bakåt. Rullar runt, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hon kan vinka ibland och jag vet inte riktigt om det är medvetet eller inte men hon härmar hur vi säger "Hejje!" när vi kommer. Mycket roligt att lyssna på henne och hennes söta ljud. Hon älskar för övrigt att ligga å hålla sej i fötterna och ligger och viftar med dom, ut-in-ut-in.
Jaa allt går i en rasande fart och om jag kunde stanna tiden så hade jag gjort det.


6 månader: 8605g och 69cm

På riktigt, det gör ont. Jag mår typ dåligt och blir allmänt ledsen. Jag antar att det är för att jag är mamma. Det måste vara så.

Idag på väg hem från simskolan så cyklade L omkull och smällde ansiktet rätt i backen. Neeej!! Tänkte jag och såg mej själv, fem år gammal, köra omkull med cykeln på exakt samma ställe och slå ut båda framtänderna. Det var som en kniv i hjärtat. Hon satte sej på knä med händerna för munnen och bara gallskrek. Jag som gick lite bakom, rusade fram, rotade runt i väskan och hittade en servett som hon fick hålla över munnen som blödde. Hon bara skrek och skrek, älskade lilla flicka. Tänderna satt i alla fall kvar, men läppen blev större och större och hon hade skrapat sej lite här och där. "Vilken tur att cykeln klarade sej i alla fall" sa hon när hon lugnat ner sej lite, sötnos.

Nu sitter jag här och känner nästan dåligt samvete. Jag tycker så synd om henne, trots det att hon nu ikväll mådde bra och var glad som vanligt så undrar jag, Varför var detta tvunget att hända?? Usch,där kom hon så glad på sin cykel och så händer detta, Nää fy f*n.

Man önskar ju att man kunde skydda dessa små raringar från allt ont, men det går ju tyvärr inte.