Idag var det ett år sedan min vän födde en liten son alldeles för tidigt. Tyvärr så orkade hans lilla lilla kropp inte med livet utanför magen och hans hjärta slutade slå. Detta är så fruktansvärt. Man kan aldrig någonsin förställa sej hur det är att förlora sitt barn. Jag kan inte fatta att min vän sedan barnsben fött ett barn som aldrig fick en chans här på jorden. Man får stanna upp ibland och tänka på det och försöka fatta att det faktiskt är sant. Helt ofattbart.

PÅ denna speciella dag ville jag göra något speciellt för Hannah och lille Noah. Jag tycker att han ska firas med pompa och ståt fastän han inte finns med oss. Han betyder lika mycket ändå. Så på lunchen åkte jag och handlade lite. En liten söt dinosaurie och en liten fin lykta till hans grav. Efter jobbet åkte jag och köpte supergoda chokladmuffins och festisar, fixade lite ballonger och en tuta såklart. Sen hämtade jag lillan och efter det Hannah, så åkte vi till graven. Där syntes det knappt att det va födelsedag =( Hannah hade fixat en jättefin liten gravsten till honom som hon skrivit så fint på och så pyntade vi lite. Sen fikade vi och det va jättemysigt. Istället för att bara sitta där och gråta så hade vi en mysig stund och vi var glada. Precis så som jag kan tänka mej att Noah vill se sin mamma. För det e hon faktiskt, MAMMA. Bara det att hon inte har något barn, inte här.