Idag har jag varit med om en jäkligt obehaglig händelse. Egentligen så va det inte själva händelsen som var obehaglig (då gärningmännen inte verkade direkt hotfulla eller så) utan det efteråt. Man kände sej liksom lurad, som att någon hade gjort intrång i min integritet (om man nu kan säga så).

Jag hade hjälpt en kund på jobbet när jag närmar mej disken å ser min kollega som ser ganska skräckslagen ut, hennes blick säger gör nått, jag är rädd. Tänker ändå att här finns väl inget att vara rädd för å att jag kanske misstolkar hennes vink. Hon säger sen att efter hon låst så kom hon till disken där en man sitter på knä innaför å rotar i kassalådan. Hon backar undan å frågar "VA GÖR DU?" Gärningsmannen blir skrämd och sticker iväg. Efter honom rusar antagligen min kund som anlände tillsammans med honom, dom var alltså ett par, han hade lurat iväg mej å bara låtsades att han behövde hjälp...Man känner sej såå dum, allt faller på plats efteråt. Kände obehag så fort dessa kom in på jobbet. Fyyy!!!

Vi låste fort å stack upp på övervåningen, tänkte först inte ringa till polisen då vi tänkte dom skulle tycka det va en bagatell, men det gjorde vi då vi inte va säkra på ifall nån va kvar i byggnaden eller utanför. Dom kom dit jättefort å dom va hur goa som helst. Dom fick en att känna att denna händelsen inte alls var en bagatell och att dom faktiskt tog händelsen på fullaste allvar. Det kändes skönt. Det kom 3 bilar å hundpatrull å då kändes det verkligen som att man gjort rätti att ringa. 

Nu hoppas jag aldrig att jag behöver uppleva detta igen och lider med andra som gjort det. Har mått rätt kasst nu, av vilket jag tror är just kvällens händelse, så nu väntar sängen för min del. Det blev en lååång dag på jobbet idag. Ska gå upp å sova gott å ladda inför en ledig helg. Ska bli otroligt skönt.

Kram också till min kollega, Girlpower som du säger =)