Jaa, då var vi hemma igen efter en härlig och ganska så avkopplande vecka i italien.
När vi kom fram så strulade det lite med bussarna som skulle ta oss till nettuno. Varenda buss som kom var fullknökad och där stog vi på hållplatsen med tre resväskor och en barnvagn, inte en chans att vi skulle kunna få plats. Efter att vi väntat på hållplatsen i ca två timmar så fick vi i alla fall hjälp av en jättesnäll gubbe. Smart som han var så sa han åt oss att fälla ihop vagnen och på så sätt skulle vi lättare kunna knö oss på. Sen viftade han med näven att vi skulle med och hjälpte oss att bära på alla saker. Folk på bussen reste sej så Lillan och Maria (som höll E) kunde sätta sej och så var vi äntligen på väg "hem".
När vi väl var hemma så släppte all stress och oro och tröttheten kom smygandes.

Efter det har dagarna bestått av sol, värme, stranden, pasta, glass och massa mys. Vi har haft det helt underbart verkligen. Dom hade nån slags festival när vi var där, Madonna delle grazie 2012, vilket var lika med massor av glada italianos, festligheter, musik och fyrverkerier....heeeelt galna fyrverkerier. Jag har aldrig sett nått liknande. Det höll väl på i kanske tjugo minuter och flera gånger var vi säkra på att det var grande finale, men icke. Helt otroligt!!

Jaa, det var väl typ det, en dag tappade vi bort E's lilla gosekanin :( Jag fattar inte. Innan vi gick hemifrån så tänkte jag att den måste jag ha koll på. Förra året tappade vi bort L's lilla nasse. Så jaa, det kändes lite som att livet gick på repeat. Jag gick tillbaka precis samma väg som vi gått tidigare och varje dag sen efter det så hade vi ögonen öppna, men icke. Jaja, dum som jag är. Jag tar helt och hållet på mej detta, men man blir bara så arg.

I övrigt så har vi haft det precis hur gott som helst. Det blåste lite mycket där i tisdags bara, men vi trotsade vädret och låg minsann på stranden i alla fall. Haha, Maria såg ut som en sandmumie och hade nog inte en fläck på kroppen som inte var täckt av sand. Haha!! Så kan det gå.



Haha, dessa poliser var så roliga när dom skulle förklara för oss på engelska vad det var dom firade. Kan tillägga att typ inga italienare kan engelska, inte ens litegrann. Dom två på kanterna skickade oss till han i mitten med förklaringen att han pratar engelska. Ehum öh jo ja visst. När vi kom fram till honom så såg han dom andra två stå och gapflabba lite längre bort. Inte kunde han nån engelska inte. Haha, helt klart sköna snubbar.