Herregud!!
Jag hade ju hoppats på att 2011 kanske skulle vara mitt tur-år. Men varför, varför skulle det vara det?
Jag började dagen med att sova lite väl för länge då jag inte riktigt kopplade att den ljuva rösten som försökte väcka mej faktiskt var ställd bara för att väcka mej. Jag drömde ju massa trevligt också vill jag minnas, så la mej snabbt på rygg och blundade hårt för att låtsats som att jag aldrig vaknat till. Det gick inte så bra och istället för att fortsätta i den drömvärld jag redan befann mej så förflyttades jag någon helt annanstans.

Så kom vi till slut i alla fall till åka hemifrån-biten...Det är ju bara en lång suuuuck. Vad ska man ta sej till när man tar i för kung och fosterland med isskrapan och skrapar och skrapar, men förgäves. Det hände tamigtusan inte ett skvatt. Den liksom bara gled fint över isen på mina rutor. Jisses Amalia!!!

Till slut kom vi iväg till dagis i alla fall. Ojoj, blankis på backen asså. Jag gick såå försiktigt, a'la Grandpa-style. Trots detta så TJOFF!!! Där låg jag med bena i vädret å tuben över ansiktet och bara hör hur lillan börjar AP-flabba. Jo, man tackar. Lilla lilla sketunge. Jag slog mej faktiskt. Haha!! Nu mår jag bra i alla fall, har jäkligt ont i armbågen dock.