Igår när jag och sambon satt och hade en ganska hetsig diskussion så ringer det på telefonen hemma. Ett sånt dära nollåttanummer med ganska många nollor i. Man kunde se på numret att det var någon form av försäljare. Usch jag tycker inte om dom, men jag svarade i alla fall. "Hallå!!" ingen där. Jag försöker igen med fler och fler hallå'n. Jag hör några som pratar i bakgrunden men inget mer, till en början. Sen hör jag
"Hallå Eleonooor!"
Jag fortsätter att försöka göra mej hörd men får ingen kontakt och jag lägger på. Då ringer numret upp igen.
"Ja hej! Jag söker Eleonor."
"Ah det e jag" svarar jag varpå han i andra änden säger
"Nej, Inte Maj-Britt, Eleonor...Jag söker Eleonor, INTE Maj-britt"
Vafan! tänkte jag, är detta nått skämt eller? Kände hur jag blev mer och mer irriterad då samtalet fortsatte såhär ett par minuter. Jag visste ju att han hörde mej för så fort jag sa något så sa han att han sökte Eleonor och inte Maj-Britt. Tillslut sa jag åt honom att ringa till Eleonor då om det var henne han sökte. Vi la på och han ringde upp en tredje gång. (Under tiden sitter sambon å tittar på mej med undrande blick) Han undrade nog vem sjuttan jag pratade med.
"JAAA!!!" svarar jag och fortsätter (i mun på honom) med "Vad fan vill du mej? Varför ringer du?"
"Öh, jag vet inte" svarade han då.
Med en riktigt bjäbbig, pipig röst (och konstig grimas) börjar jag då härma honom så som han höll på i vårt tidigare samtal. Hahaha!! Han undrade nog vilket jäkla psykfall han hade hamnat hos. Men sicken trögfattad snubbe.
"RING INTE MEJ MER!!!" sa jag till honom innan jag avslutade samtalet med ett
"Ha nu en fortsatt trevlig söndagkväll."
"Ja" sa han bara och la sedan på luren.
Nu hoppas jag inte att jag blir störd av denna människan några fler gånger. Sicket stolpskott, jag hoppas verkligen inte han är så korkad som han verkade och att han bara försökte roa sej. Annars så borde han nog se sej om efter ett annat jobb.


Finns det någon som tycker om telefonförsäljare undrar jag? Va? Kan man ens tycka om dom?