Igår var vi på dansuppvisning med vår stora tjej. Nervös och pirrig hade hon varit hela dagen och försökte intala mig att hon inte ville vara med.

Men man kan ju inte hålla på å mjäka med dom små, man måste våga. 

Väl när hon kom in på Möllan (stället som showen var på) och resten av tjejerna i gruppen var där så verkade det som att nerverna lättade lite.

Klockan 17 började showen och den mjukstartade med dom allra minsta. Inte så synkroniserat, inte så mycket dans, men dom var med. Haha, så söta. Nån fascinerades av lamporna i taket, någon vinkade till föräldrarna i publiken och en annan gick ner i split. Så goa dom små.

Sen var det äntligen dags för min sessa. Dom gick upp på scenen och gjorde sig redo. När musiken kom så kom även tårarna. Dom var såå duktiga. Våran L var minst i sin grupp men minst lika duktig som dom andra. Stoltheten bubblade över. Vartenda danssteg satt precis där det skulle. Som hon hade övat. Så jäkla grym!