Jaa vad ska man säga? Övning ger färdighet. Idag har vår stora tjej lärt sej att simma utan sina armpuffar. Vi är så stolta över henne och hon själv framför allt är hur stolt som helst.

Vi började öva redan förra badsäsongen med arm och bentagen, groda-glasstrut-pinne och efter inte allt för lång tid så satt dom där dom skulle. Att hålla sej själv flytande och att våga tro på det var väl lite värre. Lite vattenrädsla på det också så vart det ju lite krångligt.
Simskolan som hon gick på gjorde väl inte susen direkt, men visst det har såklart inte varit helt meningslöst i alla fall.

Idag provade vi oss fram försiktigt. Jag har hela tiden sagt till henne att hon kan simma om hon bara vågar lita på sej själv och på att hon inte sjunker. Vi började i alla fall med att ta ut lite luft ur armpuffarna. Det tyckte hon var lite läskigt och jag fråga ifall vi skulle testa utan puffar och med att knyta ett rep om hennes bröst istället så kunde jag hålla i det. Det tyckte hon var en bra idé. Det funkade fin-fint (jag är så smart ibland va). Nästa gång hon skulle i och bada så ville hon inte ha repet. Hon skulle simma själv sa hon och jojomensan, det gjorde hon också. Så det vart en del hurrarop och applåder på altanen där ett tag. Nu äntligen simmar hon heeelt själv.