På riktigt, det gör ont. Jag mår typ dåligt och blir allmänt ledsen. Jag antar att det är för att jag är mamma. Det måste vara så.

Idag på väg hem från simskolan så cyklade L omkull och smällde ansiktet rätt i backen. Neeej!! Tänkte jag och såg mej själv, fem år gammal, köra omkull med cykeln på exakt samma ställe och slå ut båda framtänderna. Det var som en kniv i hjärtat. Hon satte sej på knä med händerna för munnen och bara gallskrek. Jag som gick lite bakom, rusade fram, rotade runt i väskan och hittade en servett som hon fick hålla över munnen som blödde. Hon bara skrek och skrek, älskade lilla flicka. Tänderna satt i alla fall kvar, men läppen blev större och större och hon hade skrapat sej lite här och där. "Vilken tur att cykeln klarade sej i alla fall" sa hon när hon lugnat ner sej lite, sötnos.

Nu sitter jag här och känner nästan dåligt samvete. Jag tycker så synd om henne, trots det att hon nu ikväll mådde bra och var glad som vanligt så undrar jag, Varför var detta tvunget att hända?? Usch,där kom hon så glad på sin cykel och så händer detta, Nää fy f*n.

Man önskar ju att man kunde skydda dessa små raringar från allt ont, men det går ju tyvärr inte.