När lillasyster kom till världen!
Måndagen 21:e November 2011
Jag vaknade upp på morgonen som vanligt runt 8-tiden. Jag kände mej inte speciellt utvilad då jag vaknat till och från under natten av vad jag trodde var förvärkar, jag hade ju haft likadana natten innan och även fler nätter bakåt i tiden som avtog så fort det blev morgon. Det gjorde dom inte den här dagen. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan såg det mest som sammandragningar. Dom kom lite då och då, rätt så regelbundet men det var bara var tredje som kändes något.
Jag gick i alla fall iväg med Lillan till dagis utan att fundera så mycket mer på saken. När jag kom hem igen så började jag ta tiden på "värkarna". Jodå, det var allt ifrån 3-15 minuter imellan. Jag ringde sambon och berättade att jag nog hade värkar. (Trots att det är andra barnet så visste jag inte, det kändes inte alls på samma sätt som sist.) Jag sa till honom att han inte behövde komma hem för det var nog inte dags idag och att jag bara ville berätta för honom.
Klockan gick och "värkarna" höll i sej och trots att jag tog en varm å skön dusch så slutade det inte. Nu var det mer 2 av 3 som kändes något. Jag slog en signal till min barnmorska och kollade lite med henne vad hon trodde och hon sa att det behövde inte alls vara dags nu och att vi kunde flytta fram dagens besök till senare i veckan. Men nej tack, jag ville komma på undersökning så jag kunde få veta ifall det ens hade hänt något därinne eller ifall jag kunde släppa tanken på att bebis var på väg.
Då jag kände att jag blev lite orolig för att vattnet skulle gå och att allt skulle gå med en väldig fart (det vet man ju aldrig vad som kan hända när det är andra barnet) så ringde jag sambon och bad honom komma hem. Vid 14-tiden klampade han in genom dörren. Vi satt i soffan och tjötade lite och han tyckte det kändes segt att behöva åka hem ifall det nu inte skulle komma nån bebis. Mina värkar segade lite när jag satt i soffan men så fort jag reste på mej så började dom igen.
Vid 14.45 fick jag stanna bilen på väg till bm då jag fick en rejäl värk, ajaj den kändes verkligen och det var inte skönt att åka på ojämn mark då inte. Några minuter senare kom en till i väntrummet och ytterligare en när jag skulle klä av mej inför undersökningen.
Barnmorskan upplyste mej återigen om att man kunde vara öppen 1-2 cm utan att det betydde något och att man kan öppna sej redan ett par veckor innan förlossningen som omföderska. Jaja, sa jag och hoppade upp i stolen.
"Ojoj, det har varit gynnsamma värkar" sa barnmorskan. "Du är öppen ett par cm och jag känner en kraftigt buktande hinnblåsa". VA?? Sa jag och blev lite nervig. Då var alltså bebis på väg då. Hon sa även att hon inte vågade pilla för mycket ifall hon skulle spräcka blåsan, för då kunde det gå fort. Hon sa även att om jag hade varit inne på förlossningen nu så hade dom inte skickat hem mej. Iiiihihihihi!!! Jag blev så jäkla pirrig å glad så det var inte klokt.
Sen frågade hon mej om jag var där själv, vilket jag ju var. Hon hade helst sett att sambon kommit och hämtat mej och att vi skulle åka in direkt, men så blev det inte. Hon önskade mej lycka till och gav mej en kram, sen hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Jag tänkte att när jag ändå var i farten så svängde jag förbi på dagis och hämtade Lillan. Jag rörde mej försiktigt och knep nästan när jag gick av oro för att vattnet skulle gå. Haha!! Lillans fröken frågade ifall jag hade några känningar, så jag på med pokerfejset och sa att "lite från och till bara, inget speciellt". Hihi!! Jag ville ju inte avslöja något. När vi satte oss i bilen fick jag en värk (nu gjorde det så ont så jag inte kunde prata) och jag förklarade för Lillan att bebisen hade bestämt sej för att komma och att jag och pappa snart skulle åka till sjukhuset å så grät jag en skvätt såklart. Då sa hon "Mamma, nu börjar jag också nästan att gråta" och så kollade hon på mej med kärleksblicken. Så söt min lilla going.
Väl hemma igen så kom värkarna nu regelbundet med ca 6 minuters mellanrum. Satan va ont dem gjorde nu. Jag stog framåtlutad över en vägg här hemma och gungade fram och tillbaka för att det skulle kännas lite bättre i alla fall. Till slut så bestämde jag mej för att ringa förlossningen och höra vad dom tyckte. Jag berättade att jag hade varit hos barnmorskan tidigare och att min första förlossning tog 7 timmar från start till födsel och hon sa åt mej att fixa barnvakt, greppa väskan och att vi sedan skulle bege oss till Mölndal.
Shit!! Nu var det på riktigt, bebis skulle komma. Vi tog bb-väskan som stått klar sedan några veckor tillbaka och packade in oss i bilen. Lillan släppte vi av hos Moster och onkel innan vi åkte vidare till förlossningen. Yes!! Mitt i rusningstrafiken, helt underbart.
Till slut kom vi i alla fall fram och klockan 17.50 blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Jag fick hoppa upp å lägga med på en bänk där dom satte ctg och undersökte mej. Jag var öppen 6-7 cm och det tryckte på bra neråt. Jag knep under värkarna av någon konstig anledning, jag vågade inte riktigt slappna av.
När ctg:n var klar och jag fick ställa mej upp igen var värkarna olidliga. Jag fick på mej en skjorta och vi fick komma till vårat förlossningsrum. Där hoppade jag upp på sängen och fick tag på lustgasen. Jiihaa, Den funkade!!! Va lite fundersam först om den skulle göra det då den inte gjorde det sist. Men hallå va bra det var.
Bm sa åt mej att jag absolut inte behövde knipa under värkarna, utan att jag skulle slappna av istället och det gjorde jag men då var jag ju tvungen att trycka. Jag fick OK från bm, så jag tryckte och tryckte och tillslut klockan 19.17 gick vattnet, nu halvsatt jag tillbakalutad i sängen. Det var först när vattnet gått som det började trycka på på riktigt och krystvärkarna var ett faktum.
Klockan 19.22 så var det dags, knoddas skulle äntligen få möta världen och jag tog i allt vad jag bara kunde och jag kände någonting glida ur mej. Jag lyfte på huvudet för att kika. Där låg hon, en alldeles perfekt liten flicka. Hon var allt man inte vågat hoppas på och hon var vår. En efterlängtad liten lillasyster till vår stora tjej.
Lyckan var och är total. ♥
Sista magbilden
Ska precis åka och lämna lillan
Såhär satt jag med värkar och bekantade mej med lustgasen och ca 20 minuter senare kom hon ut
Oj va grymt, nu är man tvåbarnsmamma
Lillasyster, 4090 g och 52 cm l
Fikat, guud så hungrig jag var. Bara tvungen att uppdatera Facebook ;)
Jaa, det var berättelsen om när lillasyster kom till världen.
Jag vaknade upp på morgonen som vanligt runt 8-tiden. Jag kände mej inte speciellt utvilad då jag vaknat till och från under natten av vad jag trodde var förvärkar, jag hade ju haft likadana natten innan och även fler nätter bakåt i tiden som avtog så fort det blev morgon. Det gjorde dom inte den här dagen. Men jag tänkte inte så mycket på det, utan såg det mest som sammandragningar. Dom kom lite då och då, rätt så regelbundet men det var bara var tredje som kändes något.
Jag gick i alla fall iväg med Lillan till dagis utan att fundera så mycket mer på saken. När jag kom hem igen så började jag ta tiden på "värkarna". Jodå, det var allt ifrån 3-15 minuter imellan. Jag ringde sambon och berättade att jag nog hade värkar. (Trots att det är andra barnet så visste jag inte, det kändes inte alls på samma sätt som sist.) Jag sa till honom att han inte behövde komma hem för det var nog inte dags idag och att jag bara ville berätta för honom.
Klockan gick och "värkarna" höll i sej och trots att jag tog en varm å skön dusch så slutade det inte. Nu var det mer 2 av 3 som kändes något. Jag slog en signal till min barnmorska och kollade lite med henne vad hon trodde och hon sa att det behövde inte alls vara dags nu och att vi kunde flytta fram dagens besök till senare i veckan. Men nej tack, jag ville komma på undersökning så jag kunde få veta ifall det ens hade hänt något därinne eller ifall jag kunde släppa tanken på att bebis var på väg.
Då jag kände att jag blev lite orolig för att vattnet skulle gå och att allt skulle gå med en väldig fart (det vet man ju aldrig vad som kan hända när det är andra barnet) så ringde jag sambon och bad honom komma hem. Vid 14-tiden klampade han in genom dörren. Vi satt i soffan och tjötade lite och han tyckte det kändes segt att behöva åka hem ifall det nu inte skulle komma nån bebis. Mina värkar segade lite när jag satt i soffan men så fort jag reste på mej så började dom igen.
Vid 14.45 fick jag stanna bilen på väg till bm då jag fick en rejäl värk, ajaj den kändes verkligen och det var inte skönt att åka på ojämn mark då inte. Några minuter senare kom en till i väntrummet och ytterligare en när jag skulle klä av mej inför undersökningen.
Barnmorskan upplyste mej återigen om att man kunde vara öppen 1-2 cm utan att det betydde något och att man kan öppna sej redan ett par veckor innan förlossningen som omföderska. Jaja, sa jag och hoppade upp i stolen.
"Ojoj, det har varit gynnsamma värkar" sa barnmorskan. "Du är öppen ett par cm och jag känner en kraftigt buktande hinnblåsa". VA?? Sa jag och blev lite nervig. Då var alltså bebis på väg då. Hon sa även att hon inte vågade pilla för mycket ifall hon skulle spräcka blåsan, för då kunde det gå fort. Hon sa även att om jag hade varit inne på förlossningen nu så hade dom inte skickat hem mej. Iiiihihihihi!!! Jag blev så jäkla pirrig å glad så det var inte klokt.
Sen frågade hon mej om jag var där själv, vilket jag ju var. Hon hade helst sett att sambon kommit och hämtat mej och att vi skulle åka in direkt, men så blev det inte. Hon önskade mej lycka till och gav mej en kram, sen hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Jag tänkte att när jag ändå var i farten så svängde jag förbi på dagis och hämtade Lillan. Jag rörde mej försiktigt och knep nästan när jag gick av oro för att vattnet skulle gå. Haha!! Lillans fröken frågade ifall jag hade några känningar, så jag på med pokerfejset och sa att "lite från och till bara, inget speciellt". Hihi!! Jag ville ju inte avslöja något. När vi satte oss i bilen fick jag en värk (nu gjorde det så ont så jag inte kunde prata) och jag förklarade för Lillan att bebisen hade bestämt sej för att komma och att jag och pappa snart skulle åka till sjukhuset å så grät jag en skvätt såklart. Då sa hon "Mamma, nu börjar jag också nästan att gråta" och så kollade hon på mej med kärleksblicken. Så söt min lilla going.
Väl hemma igen så kom värkarna nu regelbundet med ca 6 minuters mellanrum. Satan va ont dem gjorde nu. Jag stog framåtlutad över en vägg här hemma och gungade fram och tillbaka för att det skulle kännas lite bättre i alla fall. Till slut så bestämde jag mej för att ringa förlossningen och höra vad dom tyckte. Jag berättade att jag hade varit hos barnmorskan tidigare och att min första förlossning tog 7 timmar från start till födsel och hon sa åt mej att fixa barnvakt, greppa väskan och att vi sedan skulle bege oss till Mölndal.
Shit!! Nu var det på riktigt, bebis skulle komma. Vi tog bb-väskan som stått klar sedan några veckor tillbaka och packade in oss i bilen. Lillan släppte vi av hos Moster och onkel innan vi åkte vidare till förlossningen. Yes!! Mitt i rusningstrafiken, helt underbart.
Till slut kom vi i alla fall fram och klockan 17.50 blev vi inskrivna på förlossningsavdelningen. Jag fick hoppa upp å lägga med på en bänk där dom satte ctg och undersökte mej. Jag var öppen 6-7 cm och det tryckte på bra neråt. Jag knep under värkarna av någon konstig anledning, jag vågade inte riktigt slappna av.
När ctg:n var klar och jag fick ställa mej upp igen var värkarna olidliga. Jag fick på mej en skjorta och vi fick komma till vårat förlossningsrum. Där hoppade jag upp på sängen och fick tag på lustgasen. Jiihaa, Den funkade!!! Va lite fundersam först om den skulle göra det då den inte gjorde det sist. Men hallå va bra det var.
Bm sa åt mej att jag absolut inte behövde knipa under värkarna, utan att jag skulle slappna av istället och det gjorde jag men då var jag ju tvungen att trycka. Jag fick OK från bm, så jag tryckte och tryckte och tillslut klockan 19.17 gick vattnet, nu halvsatt jag tillbakalutad i sängen. Det var först när vattnet gått som det började trycka på på riktigt och krystvärkarna var ett faktum.
Klockan 19.22 så var det dags, knoddas skulle äntligen få möta världen och jag tog i allt vad jag bara kunde och jag kände någonting glida ur mej. Jag lyfte på huvudet för att kika. Där låg hon, en alldeles perfekt liten flicka. Hon var allt man inte vågat hoppas på och hon var vår. En efterlängtad liten lillasyster till vår stora tjej.
Lyckan var och är total. ♥
Sista magbilden
Ska precis åka och lämna lillan
Såhär satt jag med värkar och bekantade mej med lustgasen och ca 20 minuter senare kom hon ut
Oj va grymt, nu är man tvåbarnsmamma
Lillasyster, 4090 g och 52 cm l
Fikat, guud så hungrig jag var. Bara tvungen att uppdatera Facebook ;)
Jaa, det var berättelsen om när lillasyster kom till världen.
Kommentarer
Postat av: Anna
Vilken dag! Och vilken kämpe du är som vågade dig iväg själv och till dagis och allt med värkar. Skönt att allt gick bra. Fin liten tjej ni fått.
Alltid så spännande att läsa andras förlossningsberättelser.
Kram kram
Postat av: sofie, mamma till Teodor och Wilmer
Alltid lika spännande med förlossningsberättelser! :-)
Din lilla tjej föddes samma dag som min lilla grabb kom till världen!
Stort grattis till er! :-D
Trackback
