Det är inte alltid lätt att vara liten

Helt ifrån ingenstans fick min lilla sjukling för sej förut att hon vill gå å köpa en "kran". Hmm, okeeej. Denna skulle köpas i den affären som har godis å glass å filmer å sånt sa hon. Ööh, jahaa. Hon förklarade och demonstrerade hur den funkade och vad det var, men trög som man är (med kanske lite för kass fantasi) så fattade jag ju ingenting.
Hon var villig att göra vad som helst för att vi skulle gå å köpa denna vad-det-nu-var-förnått. Jag fick till och med välja kläder, hon gick frivilligt in och borstade tänderna och sedan stog hon där färdig i hallen påklädd och allt.

Jaja, vi kom i alla fall iväg till godisaffären och hon gick raka vägen fram till "kranarna" och roffade åt sej en. Hur glad som helst. Vi plockade åt oss lite fredags/lördagsgodis också. Ska det va så ska det va.

Jag vet själv från när jag var liten att det bästa med att vara sjuk var att bli ompysslad av mamma och att man fick äta massa onyttigt utan att det var lördag. När mamma frågade "Vill du ha glass???" så svarade man ynkligt och lite darrigt "Mm". Fast inuti så hoppade och skrek själen "JAAAA!!". Är man sjuk så ska man skämmas bort och specialbehandlas, tycker jag i alla fall.

Griptång
En sån här "kran" var det  alla fall hon ville ha. Inte lätt att fatta det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0