Skönt med historier om försvinnanden som slutar lyckligt, precis som i historien om den 10-årige pojken på kvikkjokksfjället. Stackarn så rädd han måste ha varit under natten. Tänk alla underliga ljud som han säkert har hört.
Undrar om han har sovit någonstans.
Jag fattar inte hur skolfröknarna kunde missa att han va borta. När jag gick i skolan å man va ute på utflykter så räknade ju alltid fröknarna så att alla va med. Varje gång man kom till ett nytt ställe å varje gång man gick därifrån..Tydligen e det inte så längre. Hoppas det är mer skärpt tills min dotter kommer upp i utflyktsåldern.

Over and out!